men ett barfotabarn vid livets brant
Där fick du så du teg, min kära Ferlin
Men du säger ingen sanning i din grav
så jag får väl berätta om min
Låt oss säga att jag tappat min papperslapp
låt oss säga att det skakar och bränner
Så patetiskt med poeter som blottar sina liv
och här sitter jag själv och bekänner
En kant vid min brant
en brant vid min kant
Hur som helst ett stup, och jag stupar
som Titanic, detta osänkbara skepp
men se, så fantastiskt det lutar
Har inte tappat mitt ord eller min papperslapp
så det finns inget skäl till att gråta
Jag sätter mig inte vid handlarens trapp
Nils, du får förlåta
Men jag har aldrig ägt några egna ord
inte heller någon papperslapp
Men skulle det bli så, min kära Ferlin
då möts vi vid handlarens trapp.
Där jag gråter så övergivet, barfotabarn i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar