Valmöjligheter

Fan.
Jag hade precis vant mig vid tanken att läsa upp mina betyg under hösten på Vuxenutbildningen. Plugga lite på distans, gå en fotokurs, jobba lite. Inte något jag suktat efter, men en förändring. Efter den stora besvikelsen, när jag fick veta att jag inte skulle kunna studera teater på Wendelsberg på grund av mina betyg, så hade jag vant mig vid tanken på att vara utan teatern ett år till. Men så får jag ett samtal idag från klassföreståndaren till kultur - och dramaklassen på Wendelsberg som berättar att han vill ha mig i sin klass till hösten. Något om att det vore en ypperlig idé för mig, att jag skulle hamna i en annan kvot till ansökningarna för högskolorna osv. Jag skulle få 12 teatertimmar i veckan. Åh, underbart. Men det betyder att jag kommer plugga på heltid och inte kommer kunna jobba extra överhuvudtaget. Jag måste ta fullt lån från csn och kommer leva förbannat fattigt i ett år. Men jag skulle få min teater tillbaka, träffa nya människor, likasinnade. Komma bort från en värld som håller på att göra mig fullständigt galen. Hade jag bara hittat någon att dela lägenheten med hade det löst alla problem.

Jag ska ringa och prata med min psykolog, syo-konsulent och pantbank Johan Modén.
Sen ska jag ringa till min stylist, guru och stora kärlek Kerstin Modén

Mina föräldrar får berätta för mig vad jag ska göra, brukar bli bäst så.