Björket

Dagens stolthet: Jag dansade 7348 steg på dansgolvet i lördags. Då är man fan cool.

Dagens skam: Jag hade en stegräknare med mig i lördags. Inte så coolt

Helgen

Ser av någon outgrundlig anledning fram emot att gå på Björkets trädgård.

Dagens

Motto: Står det ett träd kvar så fäll det

Frukt: Frukt är ute, rotsaker är det nya

Rotfrukt: Morot

Morot: Om du låter håret växa så kommer det förr eller senare bli långt

Avund: Idag avundas jag Johannas och Peters nya lägenhet.

Outfit: min nya tygpåse

Telefonsamtal: Hade jag med min sambo. Vi pratade om allt från inkasso till fittor, steget är inte långt.

Iq-fiskmås: Jag var nyss tvungen att kolla upp på google om man skriver "fitter" eller "fittor"

Ajabaja: Till allt snusk på nätet. Bara för att jag söker på "Fittor" behöver inte de betyda att jag vill ha en.

Nya lärdom: Visste ni att en lösfitta bara kostar 120 spänn?

Förälskelse: Tage Danielsson och John Lennon (igen och igen och igen och igen)

Hon gör det igen

Okej, jag har börjat läsa en Lennon-bok till. Jag vet, jag kommer bli dum i huvudet igen. Jag vet jag vet jag vet jag vet...

...men titta på honom

Fred!

Hemma igen från stuglivet. Brände ryggen någonstans mellan Ystad och Sjöbo så nu kan jag varken ligga eller sitta utan jag dör. Stå går bra, så det är mest det jag gör här hemma nu, står och röker vid fläkten, står och pratar strunt med Sofia i telefonen, står och grubblar över livets svårigheter, då står jag givetvis i ett hörn.

Hittade en bok här hemma hos mamma, "Fred!" heter den. Som ett litet kollage av olika bilder och citat som rör fred, krig, svält, våld m.m. Ägglossningsaktig som jag är snyftade jag mig igenom den och konstaterade att man borde vara med i nånting för något och göra någon slags skillnad. Självklart stod jag i ett hörn och tänkte över allt detta.

En dag om året borde alla låtsas
att döden vilar i ett vitt schatull
Inga stora illusioner krossas
och ingen skjuts för fyra dollars skull

Världskatastrofen sover lugnt och stilla
emellan lakan på ett snyggt hotell
Inga rep gör någon broder illa
och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll

Inga män blir plötsligt sönderbrända
och ingen dör på gator just då
Visst är det lögn, det kan väl hända
Jag bara säger: Vi kan låtsas så

// Stig Dagerman


Och resten av dagarna kan man göra nånting som gör skillnad för något

And it's one life

Dagens humör: ägglossning

Dagens borde: lista ut hur jag ska klara mig på 800 kr resten av månaden

Dagens frisyr: Först en 50-talsinspirerad uppsättning. Men efter färd med såndär bil utan tak en mer pudelrocksinspirerad sak.

Dagens klädsel: vintageklänning inköpt i London samt cykelbyxor inköpta på Ullared

Dagens planer: Packa bilen och åka till stugan. Äta mycket mat och lösa korsord

Dagens vill ha: byxklänning och lägenhet vid Redbergsplatsen

Dagens längtan: Att luggen ska växa ut. Åh

Dagens fundering: Blir milkshake bajs eller kiss? Och vad är en rumpgrimma?

Dagens beroende: Spotify i min ipod, då jag kan lyssna på pinsam musik i baksätet på bilen.

Dagens tråkigaste: Att vara vegeterian när de andra grillar fläskkarré

Dagens tidning: Allers korsord

Dagens låt: Hard Believer – First aid kit

Dagens händelse: Jag råkade säga knulla framför min mormor

UFO

Det är klibbigt, riktigt klibbigt. Men jag har aldrig varit så tacksam över att vara hemma i skåne som jag är nu. Skog! Det finns skog här! Och gud vad underbart det är med små samhällen ändå. Idag cyklade jag och den lilla lillasystern genom byn för att ta oss hem till mormor. Cyklade förbi en gammal klasskamrat som hade tre ungar klängande över sig "Hej hej, jajemen jag är hemma nu, ja Göteborg. Va? Nej, inga barn än. Ja! Ska plugga teater till hösten. Vad jag blir av det?...." Och sen hann konversationen inte så mycket längre. Cyklade förbi gubbarna på bänken vid magasinet. Vink vink. Väl framme vid macken tog det ett tag innan vi fattade hur man använde pumpen till däcken. Svetten rann. Klibbigt. Och in för att köpa cigg. Någon har glömt sin plånbok och kassörskan säger "Nej, men det är ingen fara Sture, betala du det imorgon!" Åh, underbart. Och det spelar ingen roll om man inte riktigt känner varandra, man hälsar och småpratar lite. Hundarna springer lösa, barnen leker vid vägen. Åhå, jag ska bo i ett litet samhälle när jag blir...äldre? Men inte Sösdala, den byn må vara idyllisk men här bor för många puckon per capita. Jag är ju så mycket bättre än alla andra för att jag bor i storstan.

Njurtransplantation

Hör opp! Jag menar lyssna riktigt noga nu! Med båda öronen! Kom närmare! NÄRMARE!













...Daniel Westling ska äntligen tala ut om sin njurtransplantation



Åh, jag kan knappt vänta! Hur kommer hela grejen vara upplagd? Kommer en snajdig stockholmsjournalist ställa en massa snajdiga frågor? Eller kommer Daniel tala lite mer fritt kring ämnet? Ska Victoria vara med? Kommer Kungen tillåta att hon medverkar? Ja, som ni märker har jag många frågor som behöver svar just nu. Men vad jag framför allt undrar över är hur Daniel och journalisten ska kunna prata om detta under ett helt program.


(Journalisten) :Ja, nu sitter jag alltså med Daniel Westling här i soffan, berätta nu Daniel, hur gick njurtransplationen till?

(Daniel) :Jo...alltså...de liksom tog ut den...typ

(Journalisten) :Mmm...mmm...jag förstår. Och sen satte de in en ny?

(Daniel) :...aaah, precis




...hopp

Råget måttat

Åter i Göteborg

Helgen har bjudit på strålande väder och jag har till och med blivit lite solbränd. I lördags mötte jag hässleholmstanter vart jag än gick. Några satt på Madrix (givetvis) en stod utanför banken och trubadurade med sång och gitarr, en sprang jag på när jag var på väg till systemet. De finns överallt, hässleholms tanter. Jenny, Lina, Elinor, Caroline, Emmie, Pat. Det var fint att få se dem, det verkar gå bra för dem.

En smärtfri tågresa med Canned Heat och Nick Cave i lurarna tog mig tillbaks till Göteborg och där mötte jag upp min sambo och drack vin. Vi piffade och var riktiga tjejer som lånade och lånade ut deo, ögonbrynspenna, plattänger m.m. Sen drog vi på fest i Hammarkullen och träffade fullständigt galna syndikalister. Mycket fina människor.

...resten tänker jag inte skriva om.

Nu sitter vi och väntar på att söndagens långfilm ska börja och jag försöker fatta att jag ska gå till skolan imorgon.

Sympati

Det drar ihop sig till tät dimma i Erikas bihålor i södra Sverige. Hon är förkyld, kraftigt förkyld. Snornederbörden har varat i ca tre dagar nu och risk för översvämning är stor. Som ni kanske förstår är det fruktansvärt synd om Erika. Hon har legat i sin mors säng och tittat på "förberedelserna för det svenska kungliga bröllopet"

Mhmm...mycket intressant.

Mellan varven har hennes mamma stuckit in huvudet i sovrummet och frågat hur det är fatt.

"Åååhh, be e inde alls ba be baj! Jag tror jag hålle bå å döööö""

Mamman tittar skeptiskt på sitt vuxna barn

"Du ska inte prova med att gå ut och få lite friskluft?"

"Be du galen? Rör ja baj en beter värker be i hela krobben"

Mamman suckar och åker till jobbet.


Fan, jag var mycket bättre på att vinna den kvinnans sympati när jag var yngre.

Vistelsen i skåne, som ni kanske förstår, har inte varit så speciellt givande. Har mest legat till sängs, förundrats över Viktorias och Daniels bröllop och ätit påskägg. Jag har hunnit tänka en hel del på John Lennon också, naturligtvis. Stackars sate.

Jävla John

Gud

Har precis läst ut "Jävla John" av Eva Dozzi. En fruktansvärt bra bok och nu mår jag fruktansvärt dåligt. En fiktiv berättelse om John Lennon under början av 60-talet och framåt. Författaren levererar en verklighetstrogen saga om världens bästa man, mannen som jag på något vis kommer gifta mig med i ett annat liv där vi föds i samma årtionde. Och då ska jag rädda honom, för det är nämligen bara jag som kan det. Är du ett stort John Lennon-fan som redan vet allt om honom rekommenderar jag verkligen den här boken. Men var beredd på att må dåligt när du läst ut den, för allt går nämligen på det ytterst ångestframkallande sättet åt helvete, som det alltid gör för stackars Lennon. Det är därför jag ska gifta mig med honom i mitt nästa liv, och se till så att det inte går åt helvete för honom där.

Er uppoffrande Florence Nightingale / Erika

Rumänien

På Johannas begäran kommer jag nu börja skriva oftare här på "strunt är strunt". Jag är nämligen lite rädd för henne.

Uppdatering angående Februari:

Det har varit en inspirerande månad, jag tror min hjärna väljer att trotsa snön från helvetet och ångar på för att överleva. Manusskrivande, pynt av lägenhet m.m. Framför allt skissande av seriefigurer till vår framtida hemsida, mer om det får ni veta om ett tag. Låt det bli en trevlig karamell att suga på i spårvagnskaoset.

Helgen har bestått av hederligt arbete, med hederliga arbetskamrater, en aning hotfulla arbetskamrater. Talande magar, pms (jag tänker komma på ett bättre namn) bio ("a singel man") badkarsbadande, snarkspray, rödvinssukt, väntan på spårvagn i viadukt samt en kiwifrukt.

Jag har framkallat bilder från London nu, så de ska skannas in och sedan ska jag scrappa tills humöret tryter.

Godnatt och kom ihåg att det inte är så muntert i Rumänien.