Råget måttat

Åter i Göteborg

Helgen har bjudit på strålande väder och jag har till och med blivit lite solbränd. I lördags mötte jag hässleholmstanter vart jag än gick. Några satt på Madrix (givetvis) en stod utanför banken och trubadurade med sång och gitarr, en sprang jag på när jag var på väg till systemet. De finns överallt, hässleholms tanter. Jenny, Lina, Elinor, Caroline, Emmie, Pat. Det var fint att få se dem, det verkar gå bra för dem.

En smärtfri tågresa med Canned Heat och Nick Cave i lurarna tog mig tillbaks till Göteborg och där mötte jag upp min sambo och drack vin. Vi piffade och var riktiga tjejer som lånade och lånade ut deo, ögonbrynspenna, plattänger m.m. Sen drog vi på fest i Hammarkullen och träffade fullständigt galna syndikalister. Mycket fina människor.

...resten tänker jag inte skriva om.

Nu sitter vi och väntar på att söndagens långfilm ska börja och jag försöker fatta att jag ska gå till skolan imorgon.

Sympati

Det drar ihop sig till tät dimma i Erikas bihålor i södra Sverige. Hon är förkyld, kraftigt förkyld. Snornederbörden har varat i ca tre dagar nu och risk för översvämning är stor. Som ni kanske förstår är det fruktansvärt synd om Erika. Hon har legat i sin mors säng och tittat på "förberedelserna för det svenska kungliga bröllopet"

Mhmm...mycket intressant.

Mellan varven har hennes mamma stuckit in huvudet i sovrummet och frågat hur det är fatt.

"Åååhh, be e inde alls ba be baj! Jag tror jag hålle bå å döööö""

Mamman tittar skeptiskt på sitt vuxna barn

"Du ska inte prova med att gå ut och få lite friskluft?"

"Be du galen? Rör ja baj en beter värker be i hela krobben"

Mamman suckar och åker till jobbet.


Fan, jag var mycket bättre på att vinna den kvinnans sympati när jag var yngre.

Vistelsen i skåne, som ni kanske förstår, har inte varit så speciellt givande. Har mest legat till sängs, förundrats över Viktorias och Daniels bröllop och ätit påskägg. Jag har hunnit tänka en hel del på John Lennon också, naturligtvis. Stackars sate.

Jävla John

Gud

Har precis läst ut "Jävla John" av Eva Dozzi. En fruktansvärt bra bok och nu mår jag fruktansvärt dåligt. En fiktiv berättelse om John Lennon under början av 60-talet och framåt. Författaren levererar en verklighetstrogen saga om världens bästa man, mannen som jag på något vis kommer gifta mig med i ett annat liv där vi föds i samma årtionde. Och då ska jag rädda honom, för det är nämligen bara jag som kan det. Är du ett stort John Lennon-fan som redan vet allt om honom rekommenderar jag verkligen den här boken. Men var beredd på att må dåligt när du läst ut den, för allt går nämligen på det ytterst ångestframkallande sättet åt helvete, som det alltid gör för stackars Lennon. Det är därför jag ska gifta mig med honom i mitt nästa liv, och se till så att det inte går åt helvete för honom där.

Er uppoffrande Florence Nightingale / Erika